jag lever...

tillbaka.
om så bara för att få rensa all skit.

jag är trött. trött på skolan, trött på livet, trött på allt.
jag är ständigt pissed och ständigt elak. mot människor som minst av allt förtjänar det.
jag är stressad, jag är inte nöjd och jag har ångest. panikångest.

jag är inte en bra kompis, flickvän eller dotter just nu.
och jag vill bara att alla förstår att det inte är något personligt.
det är bara jag och min svarta jävla fågel (som mamma så vackert kallar utbrotten).

nej, jag mår inte helt okay... men jag är nog snart på fötter igen.
vänta ni bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback