jag hade en gång en vän...

...men det var så länge sen, så länge sen.

DU tror att du är något. att DU är så cool och oövervinnlig.
men jag ser igenom DIN fasad. jag ser den patetiskt osäkra människa som finns där inne och som måste leta under varenda liten sten för att hitta någon som kanske ser upp till dig och tror på ditt skitsnack. och vilka stenar är det du letar under? de sorgligaste av sorgliga? lycka till, säger jag! du kommer aldrig att bli helt lycklig och det hemskaste är att du nog vet det bäst själv. det finns en benämning för såna som du. patetiska kräk.

du är ingenting för mig längre...
och sluta tro att du är något du inte är eller någonsin kommer bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback