fredagens funderingar
det är inte många som känner mig innan och utan. egentligen knappt någon... förutom mamma såklart. fröken E känner mig nog rätt bra också, förstås. men det är inte så många mer som verkligen, verkligen känner mig. som förstår mig helt och fullt.
trodde jag.
tills jag idag kom på att det faktiskt finns ytterligare en person som känner mig ganska bra. nästan lite för bra. och det gjorde mig rädd. inte för att personen ifråga egentligen känner mig... utan för att jag inte förändrats ett dugg genom åren. jag menar inte att alla förändringar är bra, men att folk från mitt förflutna (?) fortfarande "vet" hur jag fungerar känns inte så himla bra. jag hade önskat att nåt hade förändrats... om inte till det bättre, så iaf till det sämre. bara nåt. men icke! jag är fortfarande samma gamla lina. identitetskris?
trodde jag.
tills jag idag kom på att det faktiskt finns ytterligare en person som känner mig ganska bra. nästan lite för bra. och det gjorde mig rädd. inte för att personen ifråga egentligen känner mig... utan för att jag inte förändrats ett dugg genom åren. jag menar inte att alla förändringar är bra, men att folk från mitt förflutna (?) fortfarande "vet" hur jag fungerar känns inte så himla bra. jag hade önskat att nåt hade förändrats... om inte till det bättre, så iaf till det sämre. bara nåt. men icke! jag är fortfarande samma gamla lina. identitetskris?
Kommentarer
Postat av: Samira
jag känner dig lite iaf och du är en helt jättebra människa att umgås med! Du gör iaf mig gladare och skolgången roligare. tihi. keep your chin up princesse!
Trackback