linaaa

förväntar jag mig för mycket? kräver jag sånt som är omöjligt att kräva? letar jag efter fel som inte finns? skapar jag problem av allt och inget? uppenbarligen måste allt det här stämma... hur kan vi annars ligga på så helt olika nivåer, du och jag?

det gör så ont varje gång du behandlar mig som om jag vore vem som helst. jag är inte vem som helst och jag vill inte vara vem som helst för dig. jag vill vara speciell. jag vill betyda något som ingen annan gör. jag vill lysa upp ditt liv - göra dig lycklig, göra dig glad, göra dig stolt. därför brister mitt hjärta varje gång du ser på mig med den där likgiltiga blicken. den blicken som berättar för mig att jag är vem som helst. nån som du inte behöver lägga ner mer tid på än vad du själv vill.
jag vet att allt inte klaffa på en och samma gång. jag är inte helt lost. men ibland känns det som om vi, med flit, gör allting mycket svårare än det är. och jag försöker förstå varför. jag vet varför jag gör det. men varför gör du det? det är nog den största frågan jag har. varför gör du som du gör? det känns som du medvetet trycker mig längre och längre bort. it hurts. vad har ändrats den här veckan? vad var annorlunda i torsdags, t.ex? jag förstår inte. snälla, förklara för mig! jag måste få veta.

jag tror verkligen vi behöver prata. om vad som har hänt, vad som ska hända eller vad som inte ska hända. vi måste bestämma hur vi ska bete oss mot varandra för att göra det hela så smärtfritt som möjligt. jag vill inte börja hata dig igen... och jag hoppas du inte redan hatar mig. jag vill att vi ska kunna prata. jag vill att vi ska förstå varandra och sammarbeta med varandra istället för att kämpa mot varandra. jag vill börja om från början.