linaaa

jag kan inte ens beskriva i ord hur ledsen och arg du gör mig. jag vill bara kasta saker omkring mig, slå dig, tala om för dig vilken jävla skit du är och sen försvinna ur ditt liv för alltid. aldrig se mig om, aldrig undra vad som kunde ha varit och absolut aldrig ångra mig. det är vad jag drömmer om. nu ser dock verkligheten inte riktigt ut såhär. jag vet att jag kommer ångra mig, jag vet att jag inte kan slå dig så som jag skulle vilja och jag vet att du kommer vända det jag säger till dig mot mig istället och få mig att framstå som idioten. jag tänker alltså inte bjuda dig på det. det är slut på gästfriheten. du har bara utnyttjat mig! men nu sätter jag stopp...
jag vill ha tillbaka allt jag gett dig. allt du "tagit" av mig och min familj och allt du snyltat. jag har gett dig en chans... jag har låtit dig komma närmare än vad jag lovade mig själv att släppa dig förra gången och vad är tacken? inget! du beter dig som om jag är ingenting värd. jag kommer sist i din prioritering. du lovar saker du aldrig håller och du utnyttjar min gästvänlighet. allt på dina villkor. och det är mitt fel. här sitter jag och sväljer allt med hull och hår. så fort jag säger ifrån vänder du allt emot mig och får mig att tro att jag har helt fel. men vafan!?  jag tänker inte gå på det där längre. jag vet att jag har rätt. jag vet att det jag känner stämmer överens med verkligheten. att du inte vill se det beror på dig... och enbart dig. du skulle kunna förstå om du velat. men uppenbarligen är det inte vad du vill. fine!
i'm done. och jag vill inte att du kommer krypandes med ditt "jag älskar dig" och "jag har mognat och vet att det är dig jag vill spendera resten av mitt liv med" när det bara är en jävla massa skitsnack. här kommer mitt ultimatum: antingen så ger du 100% och visar mig precis vad du vill och känner eller så sticker jag direkt. då är det bye-bye!