en fundiluring...
igår kväll (eller natt kanske..?) låg jag och fundilerade på lite allt möjligt. jag kom fram till både det ena å andra om mig själv och folk runt omkring. men en sak har jag fortfarande inte förstått...
varför kompisar sviker och försvinner. någon som kan svara på det? nu menar jag inte alls så drastiskt eller hemskt som det kanske låter... för försvinner gör dom ju inte egentligen - men dom är inte kvar på samma ställe eller på samma sätt som förut. ni förstår säkert.
jag kan förstå att man har olika prioriteringar vid olika tidpunkter. det handlar inte om det. jag kan också förstå att man har mycket att göra å kanske inte alls hinner ibland. för så har jag det, tyvärr. men jag kan inte förstå hur man helt kan avskärma sig från de man en gång kallat "bästa vänner". inte när man uttryckligen sagt att det inte kommer hända. nej, det är för mig ett mysterium. man måste vårda sina vänner... för i slutändan är det dom som kommer finnas kvar längst. jag menar, kärleken kommer - kärleken går. ni vet hur den går...
det är vänskapen som består!
såå... varför känns det som du (jag nämner inga namn!) totalt glömt bort att vi finns? tycker det är tråkigt... och onödigt!
varför kompisar sviker och försvinner. någon som kan svara på det? nu menar jag inte alls så drastiskt eller hemskt som det kanske låter... för försvinner gör dom ju inte egentligen - men dom är inte kvar på samma ställe eller på samma sätt som förut. ni förstår säkert.
jag kan förstå att man har olika prioriteringar vid olika tidpunkter. det handlar inte om det. jag kan också förstå att man har mycket att göra å kanske inte alls hinner ibland. för så har jag det, tyvärr. men jag kan inte förstå hur man helt kan avskärma sig från de man en gång kallat "bästa vänner". inte när man uttryckligen sagt att det inte kommer hända. nej, det är för mig ett mysterium. man måste vårda sina vänner... för i slutändan är det dom som kommer finnas kvar längst. jag menar, kärleken kommer - kärleken går. ni vet hur den går...
det är vänskapen som består!
såå... varför känns det som du (jag nämner inga namn!) totalt glömt bort att vi finns? tycker det är tråkigt... och onödigt!
Kommentarer
Trackback