förhoppningar, förväntningar... what a pain!

det första jag gjorde när jag vaknade mitt i natten idag var att kolla mobilen... för att se om du hade ringt. men det hade du ju såklart inte. och jag vet inte varför jag förväntade mig det heller. det var ju jag som valde att inte svara när du ringde mig tidigare under kvällen igår. men nånstans hoppades jag väl att du skulle komma på det under festligheterna (att vi faktiskt inte pratat idag alltså) och ringa mig en gång till. silly, i know. men så fungerar jag!
men jag blev iaf glad idag när jag såg att du hade skickat ett sms. det tog bort lite av det som gjorde så ont i hjärtat på förmiddagen. nu väntar jag bara på att du ska ringa igen... så vi kanske kan ses ikväll. vi får se hur det går...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback