linaaa

jag är stark. jag har kommit över allt det här. jag ska inte bry mig...
å det stämmer ju. det är inte du&hon som är det jobbiga. MEN; det jobbiga är jag. kommer jag någonsin hitta någon? åååh, dumma tankar! jag vet ju det. jag är inte en helt värdelös människa. nånstans måste det finnas någon för mig. men kommer det hända nångång när jag är redo? eller missar jag allt nu? finns det massa framför näsan som jag viftar bort pga rädsla och annat? det är oundvikliga tankar. dumma, men oundvikliga. kommer jag någonsin våga låta någon komma nära? finns det verkligen någon där ute för alla? kommer jag känna samma kärlek ännu en gång? kommer den vara bättre? kommer det bara bli sämre? gaaaaaah. i'm going crazy. jag önskar man kunde stänga av tankar. för jag är ju inte olycklig någonstans. jag trivs med mitt liv som det är.. (nästan helt iaf. hehe). jag har underbara vänner som jag bryr mig grymt mycket om å som jag tror bryr sig om mig. behövs det verkligen mer? nej. jag är tveksam. men varför känns det... otillräckligt?

neeej. nu får jag fan ge mig! jag vet att allt ordnar sig!
ikväll blir det fest. man måste ju fira långhelgens intåg...