linaaa

alltså; klockan är över 12. jag är typ trött men så fort jag tänker på att försöka gå å lägga mig så får jag ångest. hur stört är inte det liksom!? jag har ingen lust att sova. för när jag väl gör det vet jag att nästa dag är nära å just nu orkar jag inte med en nästa dag. orkar inte gå i skolan, orkar inte börja en ny kurs, orkar inte fixa alla nya böcker å orkar absolut inte lyssna på nån jävla tomte som pratar en jävla massa strunt. vill sova, vill ta det lugnt, vill bara vara. för mig själv.
kan någon snälla fixa?

förövrigt så slits jag mellan både det ena å det andra. lite varstans. hemma å borta. borta å hemma. aldrig är det riktigt bra nånstans. jag vet inte vilken sida jag ska ta nånstans. vill inte såra någon, men det känns ganska oundvikligt. i båda situationer. vet inte vad jag ska ta mig till. men en sak är iaf säker; ju mer någon säger åt mig vad jag ska göra eller visar ett öppet missnöje med vad jag gör - ju mer kommer jag göra det. det där förbjudna å "dumma". sorry, men det är min stil. det är så jag funkar. nobody tells me what to do. men summan av kardemumman (trodde aldrig jag skulle använda det uttrycket.. fniss) är att jag måste välja mellan två sidor. å på båda sidor finns folk jag tycker om, bryr mig om å som jag gärna vill ha kvar. oavsett. det är det som gör det hela så otroligt svårt. hur vet man när man väljer rätt?