linaaa

jag har gett upp. allting har liksom stannat den senaste veckan. skolan, hemma och överallt. jag har knappt öppnat en bok på snart 1 vecka; motivationen finns helt enkelt inte. det finns ingen ork heller. jag har inte lust och jag får panik när jag märker hur dålig jag är... vilket leder till att jag gör allt mindre. hemma sitter jag allt som ofast instängd på rummet, som för övrigt inte blivit städat sen iaf i fredags. sängen är fortfarande obäddad efter helgen och de torkade blombladen som ramlade ner på golvet i söndags ligger fortfarande kvar. där ligger också jobbtröjan och träningsbyxorna som egentligen borde ligga i tvätten. jag BORDE verkligen ta tag i det... men jag orkar inte. och paniken kommer.
vad är det som händer med mig? jag har helt tappat greppet. jag behöver något som livar upp... något kul. men jag vet inte vad det skulle kunna vara. jag vet ingenting som kan pigga upp. allt jag har är kaos och oordning. fan!

jag vill bara lägga mig ner och gråta. krypa ihop i fosterställning och glömma bort allt för ett ögonblick. jag vill att min mamma är hemma och tar hand om mig. jag vill att hon klappar mig på armen och säger att allt kommer att bli bra igen. jag vill att hon motiverar mig! jag behöver henne nu. men jag vet också att hon behöver mig, kanske mer än någonsin. men jag kan inte ge henne något. för jag har inget att ge... jag gör bara saker värre. jag är världens sämsta dotter för tillfället och jag mår dåligt över det. allt jag gör är att ställa krav, vara omöjlig och hemsk. och vara elak när hon inte direkt släpper allt annat för min skull. FAN vilken hemsk människa jag är. önskar jag kunde försvinna och göra hennes liv lättare. förlåt mamma!