nattliga grubblerier
jag hatar mig själv för att jag komplicerar allt.
jag hatar mig själv för att jag aldrig kan bli nöjd.
jag hatar mig själv för att jag aldrig kan säga nej.
jag är förvirrad. förvirrad och borttappad i den stora värld jag lever i. jag vet inte åt vilket håll jag ska gå för att komma rätt och jag vet absolut inte vad rätt är. är rätt det som inte är fel? eller är rätt det som är minst fel? vet man nånsin vad rätt är? är rätt rätt enbart när det känns rätt? eller kan rätt vara rätt trots att allt inte är bra? hur vet man?
borde man veta när man är 21? kan man verkligen kräva av någon att veta vad rätt är när man inte vet allt som är fel? så många frågor...
jag vill inte såra någon. jag vill inte vara en hemsk människa. jag vill bara vara lycklig. jag vill vara nöjd med mitt liv, med mina val och med det jag tar mig för. jag vill bara vara glad. jag kan inte längre leva i en låtsasvärld. en värld i det förflutna. jag måste ut i världen och se mig om. leta efter det som är rätt. ta reda på vad som är fel. testa.
jag måste sluta upp med att både vilja ha kakan och äta upp den. nånstans måste jag klippa. nånstans måste jag våga ta steget fullt ut i det okända. i verkligheten. nånstans måste jag våga börja leva. som en fri människa... inte som den instängda människa jag är nu. jag måste våga stänga dörrarna till det förflutna. hitta något nytt. något annat. för när man vet att det förflutna inte har mer att ge, när man insett det, då har man kommit en lång väg. nästa steg att ta är dock svårare. nästa steg innebär frigörelse. fullkomlig frigörelse. från allt det gamla, det onda men även det fina. jag måste våga släppa taget. jag måste tro att det finns annat för mig där ute. det rätta.
jag måste våga.
men att våga är det svåraste.
jag hatar mig själv för att jag aldrig kan bli nöjd.
jag hatar mig själv för att jag aldrig kan säga nej.
jag är förvirrad. förvirrad och borttappad i den stora värld jag lever i. jag vet inte åt vilket håll jag ska gå för att komma rätt och jag vet absolut inte vad rätt är. är rätt det som inte är fel? eller är rätt det som är minst fel? vet man nånsin vad rätt är? är rätt rätt enbart när det känns rätt? eller kan rätt vara rätt trots att allt inte är bra? hur vet man?
borde man veta när man är 21? kan man verkligen kräva av någon att veta vad rätt är när man inte vet allt som är fel? så många frågor...
jag vill inte såra någon. jag vill inte vara en hemsk människa. jag vill bara vara lycklig. jag vill vara nöjd med mitt liv, med mina val och med det jag tar mig för. jag vill bara vara glad. jag kan inte längre leva i en låtsasvärld. en värld i det förflutna. jag måste ut i världen och se mig om. leta efter det som är rätt. ta reda på vad som är fel. testa.
jag måste sluta upp med att både vilja ha kakan och äta upp den. nånstans måste jag klippa. nånstans måste jag våga ta steget fullt ut i det okända. i verkligheten. nånstans måste jag våga börja leva. som en fri människa... inte som den instängda människa jag är nu. jag måste våga stänga dörrarna till det förflutna. hitta något nytt. något annat. för när man vet att det förflutna inte har mer att ge, när man insett det, då har man kommit en lång väg. nästa steg att ta är dock svårare. nästa steg innebär frigörelse. fullkomlig frigörelse. från allt det gamla, det onda men även det fina. jag måste våga släppa taget. jag måste tro att det finns annat för mig där ute. det rätta.
jag måste våga.
men att våga är det svåraste.
Kommentarer
Trackback