linaaa

hjärtat spökar, hjärnan spökar... mitt förflutna bråkar med nuet. och jag kan inte säga nej. jag kan inte säga ifrån. jag kan inte säga till när jag tycker det går för långt. för jag gillar det. jag har velat höra dom här orden. helst iofs i en annan tid, i en annan situation och kanske även på ett annat sätt. men ändå. det är dom här orden jag längtat efter att höra... men just nu, just idag är det så mycket som är fel. fel tidpunkt, fel allt. men ändå kan jag inte säga ifrån. FAN... du har än en gång förtrollat mig. på ditt alldeles egna speciella sätt.

du och jag. komplicerat. så rätt men ändå så fel.