the last supper
sista middagen som en hel familj. eller hel och hel, det var nog att ta i. hel har den inte varit på länge... men imorgon kommer den aldrig mer vara sig lik. never ever, liksom. från och med imorgon kommer allting vara över.
folk frågar hur det känns. ska jag va ärlig så vet jag inte. jag känner inget alls än... mer än att jag har en gnagande känsla av oro i magen. molande känsla kanske. whatever. jag vill inte känna efter mer heller iofs. tror jag. vill låta det vara, vill låta det gå över... vill låta det passera. men innerst inne vet jag att det måste bryta ut först. so, please let it come. the sooner the better.
folk frågar hur det känns. ska jag va ärlig så vet jag inte. jag känner inget alls än... mer än att jag har en gnagande känsla av oro i magen. molande känsla kanske. whatever. jag vill inte känna efter mer heller iofs. tror jag. vill låta det vara, vill låta det gå över... vill låta det passera. men innerst inne vet jag att det måste bryta ut först. so, please let it come. the sooner the better.
Kommentarer
Trackback