linaaa

ibland orkar man bara inte med all skit. typ som nu.

hemma är det kaos; det skriks å gråts om vartannat. mitt i allt står jag med tårar i ögonen och händerna för öronen. jag försöker gömma mig för det onda men det lyckas alltid tränga sig igenom mitt skyddande skal. varje gång. som ett barn. hur länge till orkar jag stå och se på? hur länge kan jag tolerera det som sker? hur lång tid tar det till jag faller ihop och dör - pga severe inner damage? hur mycket mer skit kan jag ta? hur mycket mer skit kan någon ta?

och med dig... det gör ont. fruktansvärt ont. jag hatar att jag bryr mig och jag hatar att du inte bryr dig. it's as simple as that. jag önskar, hoppas och blir besviken. en ond cirkel så. och det är alltid du. du som en prins, den enda prinsen. min prins. men det var länge sen det var så. som i en dröm. drömmarnas dröm. FAN vad jag hatar mig själv för att jag avslöjar det här (inte för att jag tror du läser...) men kanske är det här den enda vägen för mig att släppa taget och glömma? jag kanske måste erkänna allt för mig själv istället för att dölja det? kanske är det bara då man kan gå vidare? jag önskar iaf att det funkar så. jag önskar, hoppas och blir besviken. den onda cirkeln. återigen.

livet är allt bra härligt. don't you think?