linaaa

jag är en sån människa som kräver egentid (lina-tid) men såfort jag får det blir jag panikslagen och känner mig ensam. det är lite "hej, jag vill både äta kakan och behålla den" liksom. extremt frustrerande.
men nu har jag kommit fram till exakt varför jag inte gillar att vara själv... det är tankarna, grubbleriet, självrannsakningen. det är det som stör och gör allt extremt jobbigt mellan varven. och allt blir som värst när klockan passerat midnatt och sömnigheten vägrar göra sig påmind.

så här sitter jag nu. ensam. fylld av tankar.
och jag vet att det inte kommer bli mycket sömn inatt.