are we meant to be?
jag grät mig själv till sömns igår. bokstavligt talat.
tillslut måste både tårarna och orken tagit slut.
sen drömde jag. massor. flera gånger. men jag drömde inte om dig. du var inte med nånstans. ett tecken?
jag vet inte.
men det gör fortfarande ont. tårarna rinner fortfarande.
det är så overkliigt alltihop. this can't be it.
men som någon klok själ sa;
if it's meant to be, it will be.
när släcks ljuset?
Kommentarer
Trackback