fattar noll!

jag försöker verkligen gå vidare. jag försöker intala mig själv att vi kan vara kompisar...
men gång på gång gör du mig tveksam till det. det är alltid nåt du säger eller inte säger som gör mig förvirrad och ledsen. och jag fattar inte. varför?
det här är verkligen sjukt jobbigt för mig. jag tvingar mig själv att vara din vän när jag egentligen vill så mkt mer och det lättaste bara hade varit att försvinna. och jag vet inte vad du vill. vill du inte prata med mig alls? vill du prata? eller vill du nåt annat? ÅÅH. jag vet liksom inte.
saker du gör, saker du säger.. sättet du säger det på får mig att tro på mer men lika snabbt händer nåt som trycker ner mig till en nivå under(?) ingenting. JAG FATTAR INGET!

nu vet jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback